Om helgen

Kan börja med att gratulera för att ni klarat av helgen bättre än mig. Har varit dålig på att uppdatera och det beror på att jag helt enkelt känt mig alldeles för deppig och värdelös för att överhuvudtaget få några tankar nedskrivna i ord. Lördagen bestod av 90% nutella. Spydde, men fick sluta innan jag hunnit få upp särskilt mycket eftersom jag började spy blod. Blev livrädd och var övertygad om att jag skulle dö typ. Efter det åt jag ännu mer och dagen slutade på ca 3000 kcal. Söndagen bestod nästan bara av kakor och vit choklad. Spydde där också, men kände mig för matt för att orka göra det ordentligt så de flesta kalorier låg antagligen fortfarande kvar i magen. Dessutom blev jag tvungen att äta lagad middag med familjen på kvällen. Ville spy, men kunde inte eftersom alla var hemma. Dagen slutade på ca 2200 kcal. Har inte vågat väga mig uppenbarligen. Så... det var min helg. Hur har er helg varit?
 
 
 
 
Nathalie
2014-04-07 @ 09:33:15
URL: http://h0minem.blogspot.com

Kram, du måste ta hand om dig. Blir orolig. :( Blod är verkligen inte ett bra tecken. Och dina kalorier är inte så farliga, speciellt inte söndagen. Jag åt 4000 (!!!) både i torsdags och söndags.

Svar: Mm, man vill alltid byta ut sitt helvete mot ett annat. Huvudanledning till att jag vill byta ut UNS mot anorexia är nog för att åtminstone få gå ner i vikt. Nu mår min kropp och mitt psyke dåligt men jag står still i vikten. Väldigt värt.. Ja eller hur! Känner precis så, samtidigt som jag inte vågar söka hjälp = ingen diagnos haha.

Svar: Nej, blev jätterädd! Har aldrig spytt blod tidigare :/ Ugh, 4000.. förstår att det känns tufft. Det är verkligen ett helvete när man hamnar i sådana jobbiga perioder. Massa kramar!! Förresten, söker du hjälp så kommer du antagligen få en diagnos <3
tillbakstillfyrtiofemkg.blogg.se

J
2014-04-07 @ 11:20:11

Hej.
Jag har läst din blogg under en period nu och önskar inget hellre än att du en dag får slippa all denna skit. Har själv haft anorexia tidigare men är numera frisk. Jag är genuint ledsen över att se att du gått från anorexia till en annan ätstörning istället för att helhjärtat försöka bli frisk.
Ibland får man små glimtar av att du vill, att du vill lämna allt som heter sjukdom och på riktigt börja må bra. Det må ta lång tid att helt återhämta sig, så väl psykiskt som fysiskt, men det är värt det i slutendan. Livet går att få tillbaka, var så säker. Med tålamod och en helvetes stark vilja så går det. Våga ta hjälp av andra om du inte reder ut det på egen hand.
Även jag har tidigare haft en blogg, dock ej anonym, där jag skrev om livet som ätstörd. Vad som hjälpte mig var att stänga ner den bloggen, att helt enkelt sluta fokusera för mycket på ätstörningen. Man känner en onödig press av att skriva om det varje dag samt att hela tiden vara med i den ätstörda bubblan man hamnar i när man håller kontakt med andra ätstörda bloggar.

Jag kan finnas här för dig, som stöd och hjälp om du vill. Jag kan lyssna om du vill skriva av dig och jag kan vara en stödpelare när det blir för jobbigt.

Du vet troligtvis inte vem jag, lika lite som jag vet vem du är, men jag har läst din blogg och ser en vilja hos dig jag sällan ser hos bloggare med ätstörningar. Ta chansen, bli en bättre och mer välmående version av du.

Många kramar

Svar: Tack så jättemycket för din kommentar, blev lite tårögd faktiskt. Väldigt fint skrivet av dig. Innerst inne vill jag ju såklart bli frisk, men är för rädd just nu. Var ju ändå rätt "frisk" (eller hade i alla fall ätstörningen under kontroll) under nästan 1,5 år då jag inte kände någon ångest, tänkte knappt på mat eller vikt, räknade inte kalorier och mådde bra. Det som hände var att jag en dag gjorde det dumma (otroligt dumma!!) misstaget att väga mig och började då genast känna mig tjock igen när jag räknade ut hur många kilon jag faktiskt gått upp. Nu har jag hamnat i någon annan slags ätstörning som pendlar mellan svält och överätning, fast föredrar det här framför anorexin alla dagar i veckan. Jag försöker att hitta en balans just nu och hålla mig ifrån både svält och överdriven matkonsumtion, men det är svårt :/ Förstår vad du menar med bloggandet också. Hade även en annan blogg när jag kämpade mot att bli frisk från anorexin och att lämna hela bloggvärlden var det som tillslut blev det sista steget för att gå vidare (innan jag trillade tillbaka hit vill säga..). Får jag lov att fråga vad din blogg hette? Kram <3
tillbakstillfyrtiofemkg.blogg.se

Uriel
2014-04-07 @ 11:55:06
URL: http://uriel.webblogg.se/

Hoppas det blir en bättre vecka nu <3

Svar: Hoppas det blir en bra vecka för dig med <3 Kram
tillbakstillfyrtiofemkg.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0