Hej.
Jag har läst din blogg under en period nu och önskar inget hellre än att du en dag får slippa all denna skit. Har själv haft anorexia tidigare men är numera frisk. Jag är genuint ledsen över att se att du gått från anorexia till en annan ätstörning istället för att helhjärtat försöka bli frisk.
Ibland får man små glimtar av att du vill, att du vill lämna allt som heter sjukdom och på riktigt börja må bra. Det må ta lång tid att helt återhämta sig, så väl psykiskt som fysiskt, men det är värt det i slutendan. Livet går att få tillbaka, var så säker. Med tålamod och en helvetes stark vilja så går det. Våga ta hjälp av andra om du inte reder ut det på egen hand.
Även jag har tidigare haft en blogg, dock ej anonym, där jag skrev om livet som ätstörd. Vad som hjälpte mig var att stänga ner den bloggen, att helt enkelt sluta fokusera för mycket på ätstörningen. Man känner en onödig press av att skriva om det varje dag samt att hela tiden vara med i den ätstörda bubblan man hamnar i när man håller kontakt med andra ätstörda bloggar.
Jag kan finnas här för dig, som stöd och hjälp om du vill. Jag kan lyssna om du vill skriva av dig och jag kan vara en stödpelare när det blir för jobbigt.
Du vet troligtvis inte vem jag, lika lite som jag vet vem du är, men jag har läst din blogg och ser en vilja hos dig jag sällan ser hos bloggare med ätstörningar. Ta chansen, bli en bättre och mer välmående version av du.
Många kramar
Hoppas det blir en bättre vecka nu <3
URL: http://h0minem.blogspot.com
Kram, du måste ta hand om dig. Blir orolig. :( Blod är verkligen inte ett bra tecken. Och dina kalorier är inte så farliga, speciellt inte söndagen. Jag åt 4000 (!!!) både i torsdags och söndags.
Svar: Mm, man vill alltid byta ut sitt helvete mot ett annat. Huvudanledning till att jag vill byta ut UNS mot anorexia är nog för att åtminstone få gå ner i vikt. Nu mår min kropp och mitt psyke dåligt men jag står still i vikten. Väldigt värt.. Ja eller hur! Känner precis så, samtidigt som jag inte vågar söka hjälp = ingen diagnos haha.